Vi stödjer Lapplandsveckans nya tältkyrka!
Vi beslutade i vårt gemensamma församlingsmöte att vi som församling ville göra en insats för att stödja Lapplandsveckans nya tältkyrkan som nu är på plats i Husbondliden - som också gav årets Lappis en fantastisk inramning på många sätt och blev därför till välsignelse för så många.
Så - i september och början av oktober gör vi en extra insamling till detta och hoppas att du vill vara med och ge en gåva!
För visst vill du vara med och ge ett offer till just detta?! Stort eller litet - lika välkommet!
Ge din gåva genom Swish 123 351 62 91 eller genom vårt Bankgironummer 5600-2777. Märk gåvan med "Lapplandsveckans tältkyrka"
Sann Efterföljelse
- ett liv utformat av
den Helige Ande
Nu ligger boken; "Sann Efterföljelse - ett liv utformat av den Helige Ande" i Kapitelföljd så att det är enklare att läsa från första till det sistat kapitlet, sammanlagt 19 kapiel.Smaprov från ett kapitel:
Är du en ”followers”?
Följ inte människor omkring dig. Följ inte mänskliga idéer och teorier. Följ Jesus!
Den gudomliga kallelsen gäller alltid efterföljelse till Jesus. Den handlar om ett liv i Anden. Bli en riktig ”followers”. Följ honom! Jesus är den störste ”influenser” som någonsin trampat den här jorden. Han har förvandlat så många människors liv och framtid.Att följa Jesus.
Undervisningen ligger på "Blogg av Stig-Evert" som du hittar under "Startsida" - härovan.
God bless!
Stig-Evert
.
Av Stig-Evert Thornberg:
Är du medlem?
Frågan kommer snabbare än jag hunnit ta fram mitt betalkort där jag står på apoteket i Umeå. Medlem och medlemskap har blivit ett slit- och slängord i vår tids konsumerande tidevarv. Men, med-lem kan man ju bara vara i en kropp, tänker jag, alltså en lem som är med andra lemmar i en kropp. Och det var ju det som Paulus beskrev i sina brev då han skrev att vi är lemmar i en och samma kropp i Kristus – och ändå – var för sig är vi lemmar som är till för varandra.
Så, ja – jag är medlem, var min spontana tanke. Och mitt allra första medlemskap var i Filadelfiaförsamlingen i Fränsta, där jag som 10-åring döpte mig för att följa Jesus – och tillhöra en församling. Det var också där jag lärde mig vad en församling har för betydelse i en ung människas liv. En församling som inte alls kunde göra anspråk på att vara fullkomlig – men som predikade sanning, men praktiserade nåd - och förra helgen firade min gamla hemförsamling 100 år(!)
Det finns så många saker jag är oändligt tacksam över för min uppväxt i min församling och alla de andliga upplevelser och erfarenheter som jag fick. Och så tacksam till mina föräldrar, som tog av både sin tid, energi och ekonomi för att samla oss ungdomar i vårt hem för bönekvällar - men också satsade för att vi kunde vara på ungdomsveckor som Hampetorp, som påverkade i alla fall mig för livet.
Att växa upp i ett mindre samhälle, i en mindre kontext och i en, förhållandevis liten församling, upplevde jag inte som negativt – utan det var en sammanhållning som präglade gemenskapen. Att vara ensam kristen i sin skolklass större delen av grundskolan var ibland problematiskt, men jag bar ändå min tro med viss stolthet – och hade glädje av mina äldre syskon i familjen och mina trossyskon i församlingen. I stället satte jag Jesus-märken på mina jackor, som för att stå upp för min tro.
Jag kan fortfarande se den gamla Filadelfialokalen framför mig. Ingången som ledde rakt in i lokalen, vestibulen till vänster med en liten toalett. Den enkla lokalen där vi hade våra bönemöten och Gudstjänster – och där vi verkligen mötte Herren. En liten estrad och strax till vänster ”lilla salen”. När vi sedan tillsammans fick hjälpas åt att bygga en ny lokal under senare delen av 70-talet så var det en fantastisk händelse i församlingens historia. Jag glömmer aldrig takläggningen, då vi killar tävlade om hur många tegelpannor vi orkade springa uppför landgången till taket med. Vem som vann har jag förträngt, sannolikt för att jag inte vann den tävlingen. Så mycket minnen. Så mycket glädje. Och visst, visst fanns det saker som inte alltid var bra – men jag behåller de positiva minnen som har burit mig genom livet.
Var tacksam för församlingen - som ju är Kristi kropp på jorden - och tillsammans utgör vi den kroppen, som förkroppsligar och synliggör Jesus Kristus i den här världen. Vi är del i en helhet som heter Guds församling. Det är inte "vår" församling - utan Guds församling, som när Jesus säger till Petrus; "Jag ska bygga min församling....!". Och du - och jag - är delar av detta gudomliga bygge. En del i Guds tanke. En byggnadssten i hans tempel. En medlem - till tjänst för varandra, som Paulus säger i Romarbrevet. Och som kassörskan på apoteket frågade; Är du medlem?
Javisst! Vi är medlemmar i den bästa organismen i världen och universum - Guds församling här på jorden.
Herren har en gudomlig tanke med sin församling i vår bygd!
När vi ser tillbaka på vad Gud har gjort under åren i vår församling så är det med mycket stor tacksamhet, för det är ett verk av Gud -
och Hans egen Ande. Att han väljer att låta sin härlighet, sin närvaro och smörjelse uppenbaras mitt i en liten bygd som Bjurholm.
Läs hela artikeln på fliken Pingstkyrkan och "Lära för livet".
Att förverkliga, förvalta
eller fördärva Guds rikes visioner
Från första spadtaget som togs 10 oktober 2021 fram tills Pingsthelgen 2023 arbetade Pingstkyrkan i Bjurholm arbetat för att förverkliga Guds rikes visioner - och få ett nytt storkök med en ändamålsenlig serveringslokal
Se under "Pingstkyrkan - ny serveringslokal"