Lära för livet

En konungs ankomst

"Fröjda dig stort, du dotter Sion. Jubla dotter Jerusalem!  Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjukt ridande på en åsna, en åsninnas föl"

En vecka före påskhögtiden besökte Jesus Betania, där Lasarus och hans systrar bodde. Den Lasarus som han hade uppväckt från det döda i en dramatisk beskrivning i Johannes det 11:e kapitlet, som också blev ett stort samtalsämne i Israel och en irritation för de skriftlärde och fariséerna.
Maria smörjde Jesu fötter med en mycket dyrbar olja, som Judas reagerade kraftigt på och tyckte att
det borde ha gått till de fattiga. Inte för att han brydde sig om de fattiga - utan för att han brukade stjäla
ur deras kassa (!).
Detta blev början på en mycket dramatisk vecka som slutar i judarnas Pesach - Påskhögtiden då Jesus blev avrättad, korsfäst, död och begraven - men på tredje dagen uppstånden igen. Som vi brukar säga i den s.k. trosbekännelsen.

Efter sitt besök i Betania vände Jesus sig mot Jerusalem och gjorde en entré som historien kommer att minnas i årtusenden. När de närmade sig byn Betfage sände Jesus iväg lärjungarna med instruktioner om att hämta en åsna och ett åsneföl.
Jesus satte sig på åsnans föl, som ingen tidigare hade ridit på, och påbörjade sin väg in till Jerusalem. När folket får se Jesus komma ridande in mot Jerusalem uppstår en enorm glädje - och "den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade:
"Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" (Matt. 21:8-9).
Där och då uppfyller Jesus en av de starka profetiorna om honom som profeterna i Gamla testamentet hade talat ut om Jesus. Här är det orden av profeten Sakarja som blir en verklighet mitt framför deras ögon:
"Fröjda dig stor, du dotter Sion. Jubla dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjukt ridande på en åsna, en åsninnas föl" (Sak. 9:9).

Vilken enorm glädje. Vilket jubel. Folket tog sina mantlar, skar loss palmkvistar och lade ut på vägen där Jesus kom ridande och proklamerade; " Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden!"
Davids son. Messias. Konungen som skulle komma. En proklamation över han som hela Gamla testamentet hade talat om. På väg in i Jerusalem. På en åsna. En symbolik starkare än någon annan. Eftersom det var ett sätt vid kröningen av en ny kung.

Idag är det palmsöndagen. En glädjedag då Jesus, konungarnas konung, red in i Jerusalem. Folket gladde sig.
De skriftlärde och fariséerna klagade och bad Jesus tysta dem. Då svarar Jesus bara; "Om de tystnar - då kommer stenarna att ropa!".
Vi har all anledning att glädja oss tillsammans inför Honom, han som är och förblir konungen. Vi har, som Guds folk, all anledning att jubla, vilket Psaltaren återkommande uppmanar oss till, som i Psalm 100:
    "Höj jubel till Herren, alla länder! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop! Besinna att
Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord. Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn! Ty Herren är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte ”.

Och om vi tystnar - då kommer stenarna att ropa!
   Men, den här söndagsmorgonen kan vi glädjas över denna verklighet! När vi kommer tillsammans som Guds folk för att fira Gudstjänst tillsammans och hylla konungarnas konung och herrarnas herre!. Han som är och förblir.
Han som har kommit, stridit för oss och segrat.
Idag är en glädjens dag. En dag att påminna oss om att Jesus är vår frälsare, vår mästare, vår frälsare, vår befriare och vårt allt. Han har gjort oss - och inte vi själva! Därför är vi hans folk - och får i hans hjord. Och vi uppmanas att gå in i hans portar med tacksägelse - med eller utan palmkvistar - men med ett hjärta som älskar Jesus.

Så välkomna med att fira Gudstjänst i Pingstkyrkan

One single drop of blood is more than enough

Så fick vi vår beskärda del av snö de sista dygnen. Redan i torsdags förvarnades
om ett snöoväder från Södra Sverige som under fredagen skulle röra sig även
upp över Norrland, vilket kunde röra sig om uppemot fem decimeter snö på
sina håll.
Och visst, det har kommit en hel del som täckt vår vackra omgivning. Vi är ju
mitt uppe i den riktiga vintern - och mer lär nog komma innan den här vintern
är över. Hela landskapet är vitt av snön.

Men, kan något vara vitare än snö?
Knappast.
Ändå talar Bibeln om något som kan vara vitare än snö. När David utgjuter
sitt hjärta inför Herren inför det profetiska ordet av Natan om hans misslyckande
och synd, faller han ner inför Herren i Psalm 51 och ber om nåd och barmhärtighet.
Han ber; "Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt
din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min
synd. Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö"

En bön om syndernas förlåtelse. En bön om nåd och barmhärtighet. En bön av
omvändelse. En förtröstan på en barmhärtig Gud. Likt bönen i den gamla Seger-
tonersången från slutet av 1800-talet;
"Vitare än snö, vitare än snö. Två mig i det dyrbara blodet att vitare jag bliver
än snö". (Segertoner 533)
Eller som i lovsången som sjöngs mycket på 80-talet; "Det är ditt blod som renar
mig, ditt blod som ger mig liv....det renar mig vitare än snö, min Jesus, Guds rena
offerlamm".

Det finns bara en sak som kan möjliggöra det omöjliga - att bli vitare än snö. Att
vara förlåten, upprättad och förvandlad som människa; Jesu blod. Som Johannes,
"den lärjunge som Jesus älskade" skriver;
"Om vi vandrar i ljuset, som han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra
och Jesu, hans sons blod, renar oss från all synd. Om vi bekänner våra synder är
han trofast, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet"
1 Joh. 1:7, 9

Vitare än snö. Eller som Herren själv talar till Israel genom profeten Jesaja i det
första kapitlet; "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era
synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de är röda som scharlakan, skall
de bli vita som ull". Jes. 1:18

Det är mitt i vintern - och snön lyser vit på taken. Ja, men nu inte bara där, utan
hela vår omgivning talar till oss om det evangelium som förlåter människan,
upprättar hennes människovärde och för henne från mörker till ljus - och gör
ett hjärta vitare än snö.
Och - endast en droppe av Jesu blod är mer än tillräckligt.
"One single drop of blood is more than enough, to cleanse my soul with Your love.
A little bit of grace can somehow erase a lifetime of failing You. So, I will sing for You
in all that I do. Everything I have is for You. And I´m calling to You to guide me through.
Lord, I give my life to You" Text: Walker Beach.

Ett enat folk på väg - ett enat folk med samma mål!

I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still
Men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till

Så börjar en av de "nyaste" psalmerna i Psalmboken (793).
Det har verkligen blivit en kall och kylig värld - även i Sverige. En tredjedel av Pakistan ligger
under vatten. Naturkatastroferna avlöper varandra. Det är krig i Ukraina - mitt i Europa.
Putin hotar med världskrig och kärnvapenhot. I Jemen har 400 000 människor dött i ett "tyst"
krig som världen vänt ryggen till.
Men, även i Sverige - ett av världens rikaste länder. Ändå gör det ont i folksjälen. Människor
famlar efter något stadigare att stå på än ett pensionssparande i en aktiefond som åker upp
och ner som en berg- och dalbana. Många fryser.

Och visst är det så - att i en kall och kylig värld fryser den som jämt står still. Men lika sant är
det att ett folk på pilgrimsfärd aldrig hinner stelna till!
Ett enat folk på väg - ett enat folk med samma mål.
Tillsammans - på väg mot ett bättre land. Det var som de vilda gässen svarade de tama gässen
i Nils Holgerssons saga, när Nils satt på den vilda gåsen och flög över bondgården där de tama
gässen åt sin mat och inte kunde flyga. De ropade till de vilda gässen; "Fulla hoar jämt!". Då
svarade de vilda gässen; "Mot ett bättre land".

Tillsammans - i en kall och kylig värld. Tillsammans - på väg mot ett bättre land.
Guds folk är ett folk "tillsammans" - vilket i den tid vi lever i behöver bli ännu mer relevant för
oss alla.

Vi behöver varandra. Vi behöver varandras stöd, varandras förböner och varandras uppmuntran.
Den första församlingen levde i en tid av kyla och mörker där Israel var ockuperad av främmande
makt och de romerska soldaterna patrullerade deras vägar. De kristna blev förföljda kan vi läsa
om i de första kapitlen av Apostlagärningarna. Församlingens ledare fängslades.
Då hade de Herren - och varandra. Den första församlingen blev varandras förutsättning för att
hantera den svåra situationen. I bön, i gemenskap och i livet. Det står i Apg. 4:28 "Skaran av dem
som trodde var ett hjärta och en själ - och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan
de hade allt gemensamt".

Nu är vår tid. En annorlunda tid. En tid av kyla och mörker. En tid av omtanke och gemenskap. En
tid av enhet på väg mot samma mål. Därför är det fantastiskt att vi kan se att vad Bibeln säger är
sant; "Vad två eller tre kommer överens om att be om - det ska de få av min himmelske fader".
Och som vi har bett om uppehållstillstånd för Lida, Shahab, Shajan och Alice. Dag efter dag, möte
efter möte.
Och plötsligt händer det. Ett under har skett! Bönesvaret har kommit!
De har fått uppehållstillstånd i torsdags. En tacksamhetsfest planeras till onsdagskväll kl. 19.00!!

Och nu är det äntligen söndag!
Ett enat folk på väg! Vi behöver det som enskilda att möta våra bröder och systrar i tron. Att
tillsammans uppmuntras av Guds ord - för att rotas och uppbyggas i Kristus Jesus.
Så - visst! Söndagen är Guds folks dag - och en dag för Gudstjänst, där vi kommer tillsammans som
Guds folk för att sjunga, tillbe, lovsjunga och proklamera Herrens storhet för våra liv, enskilt och
tillsammans som hans folk.

Lära för livet

Din stund på jorden är nu

Så var det dags...!
Då har vi natten till söndagen övergått till sommartid i Sverige. Och det är verkligen som vi sjunger i den
gamla segertonersången av Anton Nilsson från 1917 - vi lever i en ständig växling av dagar och år, vinter
och vår, sommar och höst.
Dagar läggs till dagar, veckor till veckor - och plötsligt är det en ny årstid och vi går över till sommartid.
Visst, våren är här, men någon sommar ser vi inte än i siktet. Och oavsett om vi ställer oss på bromsen
så fortsätter tiden att gå - men också en lärdom att förstå.
Som människor har vi så lätt att leva i gårdagen - eller i morgondagen. Antingen minns vi tillbaka på det som vi en gång upplevde, antingen som ett fantastiskt minne eller något som skaver i vårt minne. Eller så lever vi i morgondagen. Planerar och strukturerar för nästa dag, nästa vecka eller nästa sommar.

Då är det lätt att glömma bort att leva i nuet - för det är bara i nuet vi lever. Oavsett växlingarna omkring
oss, vad vi har passerat i våra liv eller upplevelser som satt djupa positiva eller negativa spår inom oss - så är det just nu som vi finns till.
När Vilhelm Moberg skriver boken "Din stund på jorden" 1963 som blev det en svensk klassiker. Här finns ett av hans mest kända och älskade citat; "Du skall alltid tänka: Jag är här på jorden en enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Ta vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!".

Det är i nuet vi lever - just nu och just här är vår stund på jorden. Och ingen, ingen av oss vet hur lång den blir. Men, den är här och den är nu. Och genom de växlingar som vi går igenom under livet så förstår vi också att livet är begränsat - och att tiden är begränsad. Därför blir det än viktigare för oss vad vi gör med den tid som vi verkligen har - och det är nuet!
Att vårda vårt liv. Varje sekund. Varje minut. Varje dag. Men också vårda varandra, våra relationer till nära och kära - och till varandra som syskon i tron på Jesus. Och framför allt vårda vår relation med Jesus, vår ständige följeslagare genom alla växlingar. Oavsett om det är mörker eller ljus, natt eller dag, sorg eller glädje - ja, till och med i de svåraste stunder; "Även om jag vandrar genom dödsskuggans dal fruktar jag inget ont. Ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig".

För oavsett växlingarna i livet konstaterar den gamla segertonssången; "Men Jesus är densamme än förblir och är min bäste vän. Hans nåd av ingen växling vet - den är av evighet!".
Och det är så sant som Bibeln säger: "Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje
morgon, stor är din trofasthet" (Klag. 3:22-239
Hans nåd av ingen växling vet - eftersom den är av evighet - och hans barmhärtighet är ny varje morgon, som Psalm 103 säger;
"Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom och hans rättfärdighet ända
till barnbarnen, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem".

Lära för livet

Jag vill alltid lova Herren

Jag vill alltid lova Ditt namn, o Herre
"Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och för evigt. Jag vill
dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och för evigt", säger David i Psalm 145 då han
vill bedyra sin vördnad, sin kärlek och sin tacksamhet till Herren, sin Gud.
Att alltid göra något innebär att det är en människas vardag - och en del av hennes liv. Bibeln talar ofta om detta lilla ord; "alltid".
Ordet säger att "Herren ska regera alltid och för evigt", 2 Mos 15:18 och Asaf, en av de andra psalmisterna slår fast; "Men jag skall alltid förkunna och lovsjunga Jakobs Gud", Ps. 75:10.
Bibeln uppmanar oss att; "Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte", Ps 105:4.
och "Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under livets alla förhållanden", 2 Tess 5:16-18

Alltid - är all tid
Alltid - är alltid, ett ord som kan delas upp i orden "all" och "tid", vilket menas all tid som finns.
Det innebär varje andetag varje dag. Att låta din tro, din övertygelse och ditt liv med Jesus få prägla dig hela tiden, som en naturlig del av livet. Du reflekterar inte över att du andas, men under tiden du läst det här har du andats minst 20-30 gånger, allt beroende på hur snabbt du läser och hur fort du andas. Men, du märker säkert mer av vad du läser än att du andas.
Att leva som David beskriver i sina Psalmer är inte något märkvärdigt eller överandligt - det är att andas in Guds Ande varje stund. Ibland väldigt påtagligt - ibland utan att vi märker det, men närvaron av Hans Ande förvandlar oss dag för dag.

En kallelse över Ditt liv
Det finns en kallelse i dessa bibelord som vi precis har läst - alltid lova, alltid förkunna, alltid söka
Hans ansikte, alltid glada och bedjande. Inte bara nästan, det är ändå långt ifrån.
I engelska språket ligger orden "alltid" och "nästan" väldigt nära varandra. De börjar båda med samma bokstäver "Al.." - och vi säger Always om Alltid och Almost om nästan. Så lika - men ändå så långt ifrån varandra.
Vårt kristna liv ska vara "Always" - all the way, det vill säga "hela vägen" - inte "Almost" - half the way, det vill säga nästan hela vägen. Idag finns det för många som nästan når fram, som nästan når sitt mål och som nästan bygger sin dröm.
Men, ändå bara "nästan".

Att bli en "Always"-kristen
Herren kallar dig genom sitt ord att bli en "Always"-kristen, en kristen som går hela vägen och inte fastnar efter vägen. Som vasaloppsåkaren sa som bröt sitt lopp efter 80 kilometer; jag var nästan framme. Men ändå inte. We were almost there - we almost arrived at the goal.
Låt oss uppmuntra varandra och sporra varandra att vara helhjärtade - alltid - så vi tillsammans gör varje dag till en lovsång till honom som gett dig livet!
Idag är din dag. Och tillsammans med Herren och varandra möts vi i Gudstjänsten för inspiration, glädje, uppmuntran och gemenskap - för att alltid lova Herrens namn i tacksamhet över vad Han har gjort för och i våra liv.

"Att växa som församling och som enskild individ"

Det finns en kallelse över varje enskild församling. Nämligen att etablera Guds rike på jorden och utbreda den himmelska tanken för mänskligheten. Varje församling är kallad att ständigt utvecklas och växa - inte avvecklas och förtorka. Församlingen är en planta som Gud själv planterat på jorden. Den är platsen där människor ska finna himlens svar på sina jordiska frågor. En plats där man som individ och enskild kan själv utvecklas och växa.

"Att växa som församling och som enskild individ"

Församlingen är en planta som Gud själv planterat på jorden. Den är platsen där människor ska finna himlens svar på sina jordiska frågor. En plats där man som individ och enskild kan själv utvecklas och växa. Församlingen är Kristi kropp på jorden. Och då handlar det inte om en diffus universell församling någonstans i periferin, utan om en reell församling med riktiga människor av kött och blod.

Lära för livet

Jesu närvaro i våra liv
"Jesus är den förnämste i detta hus. Den osynlige gästen vid varje måltid och den tyste lyssnaren vid varje samtal"

På en tavla i hem när jag växte upp fanns den här texten - och när jag besökte min gamla mor i slutet av februari så blev jag påmind om denna vers. Hon hade lagat den gamla tavlan och den satt igen på väggen där i hennes hall.
Förstår vi Guds närvaro i våra liv?
Bibelns Gud, Herren Sebaot, är inte en frånvarande Gud som är långt borta, som inte bryr sig eller som inte engagerar sig - utan han är en närvarande Gud. Alltid närvarande. i vår närhet.
Det finns en mängd löften om att Herren är en närvarande Gud. När Jakob flydde från Esau stannade han vid Betel för att sova och hade en profetisk dröm. Sammanhanget finner du i 1 Mos. 28, där det står;
"När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han; "Herren är verkligen på denna plats -och visste det inte!".

Nej, men så kan det vara - att man inte är medveten om Guds närvaro.
Jakob visste inte att Herren är en närvarande Gud - och vi behöver precis som Jakob bli medveten om Guds närvaro i våra liv, vår omgivning och våra familjer.
Det går inte ens att fly från hans ansikte - han är ständigt där.
Jona, som blev kallad av Gud för ett speciellt syfte, försökte fly "bort från Guds ansikte", står det i Jona 1:3.
Men, som vi vet lyckades han inte med det. Även när han hamnade i fiskens buk så var Herren där och fick fisken att kasta upp Jona för att gå med omvändelsens budskap till Nineve.
David sammanfattar i Psalm 139 om en Herren som utrannsakar, känner och vet allt om oss och kommer fram till de versar vi ofta återkommer till; "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand".
Och - om han håller oss i sin hand - hur långt borta är han då? Därför konstaterar han;
"Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte. Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig" (v.7-10).

Så - det är verkligen sant att Jesus är den osynlige gästen vid varje måltid - och den tyste lyssnaren vid varje samtal. Men, förstår vi att Jesus alltid är närvarande. Lyssnaren vid varje samtal. Nej, tänker vi - det borde han inte behöva höra.
Nej, det är sant.
Det är vissa saker som han ändå borde få slippa höra! Men, trots allt så hör han vad vi säger. I Malaki står det till och med att det skrivs en "minnesbok" över vad vi samtalar om - för Herren lyssnar;
”Men då talade de som vördar Herren med varandra, och Herren hörde och lyssnade. En minnesbok skrevs inför honom för dem som vördar Herren och respekterar hans namn" Malaki 3:16.

Ändå har Jesus lovat oss samma löfte han gav till lärjungarna när han gav dem missionsbefallningen;
"....Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut".
Det är samma löften som han gav till Jakob i 1 Mos. 28:15 "Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går" eller till Mose i 2 Mos. 3:12 "...Herren svarade; Jag är med dig", men också till Gideon i Dom 6:12;
"Herren är med dig, du tappre stridsman".
.

_________________________

"Håll syskonkärleken levande"

"Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja - utan av Gud"
Johannes evangeliet 1:12-13

Det var en fantastisk ekumenisk möteshelg som vi hade helgen 17-19/1, där Ingemar Helmner delade Herrens ord utifrån vad Herren hade lagt på hans hjärta.
Ingemar berättade att han vid ett tillfälle besökte en församling i ett samfund som Ingemar Helmner inte var medlem i, där pastorn när han välkomnade Ingemar sa;
"Det är ju fantastiskt att vi kan gå över gränserna och vara tillsammans i gemenskap".
Varpå Ingemar Helmner sa;
Det finns bara en gräns - och det är orden ifrån Bibeln; "Den som har Sonen har livet - den som inte har Guds son har inte livet" (1 Joh. 1:12)

Och så talade Ingemar Helmner om oss som Guds folk och Guds församling - om att vara ett enat folk, om enhet, gemenskap, nåd och kärlek till varandra som syskon i tron på Jesus Kristus. Vi är alla Guds barn, vi som tagit emot honom, Jesus Kristus. Och vi har alla livet som har Jesus i våra hjärtan.
Och är vi Guds barn - så är Gud vår Fader. Den som vi riktar vår innersta bön till; "Fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske Din vilja i himlen, så ock på jorden. Vårt dagliga bröd, ge oss idag. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss inte i frestelse - utan fräls oss från ondo. Ty riket är Ditt - och makten och härligheten i evighet":

Men om vi är Guds barn och Gud är vår Far - då är vi också syskon med varandra. Lägg märke till att Jesus inte lärde
lärjungarna att be; "Fader min..." - utan "Fader vår...". Det är vår Fader, vi som är Guds barn!
Det är en fantastisk tanke, som Bibeln lyfter fram denna tanke gång på gång - och Paulus, Jakob och Johannes använder frekvent ordet "bröder" då de skriver till församlingarna i nya testamentet. Inte sällan uttryck det som i Paulus brev till församlingen i korint, då han skriver "mina bröder" - eller som Jakob skriver i sitt brev; "mina älskade bröder".
Hebreerbrevets författare uppmanar oss; "Håll syskonkärleken levande" (Hebr. 13:1).
Ja, Johannes går ännu längre i sitt första brev och ger en uppmaning till sin samtid, som gäller än idag;
"Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder"
(1 Joh 3:16).
"Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner honom. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud - för Gud är kärlek" (1 Joh. 4:7-8).
"Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder - så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder" (1 Joh. 4:19-21)

Så sant det var som Ingemar Helmner predikade - det finns verkligen bara en gräns. Och den är Jesus Kristus.
Den som har Jesus - har livet. Den är Guds barn och bär det nya livet - och är din och min broder och syster. Låt oss vårda oss om varandra som apostlarna uppmanar oss!
Och låt oss hålla syskonkärleken levande!Thank God for Sunday morning!
"Thank God for Sunday morning Thank God for 3:16 And the words in red that say You bled And gave Your life for me Thank God for a choir singing And a voice saying, "Come back home" Saturday night looked like the end of the story But thank God for Sunday morning!"

När Michael Cochren och hans vänner skrev sången; "Thank God for Sunday morning...!", var det både en upplevd erfarenhet och en tacksamhet och proklamation om vad Herren Jesus kan och vill göra i människors liv. Hela sångtexten förklarar hur sökandet efter mening med livet får människor att söka i droger eller för
den delen, materialism, för att fylla upp den tomhet och smärta som man bär inom sig - och i tron att alla hans misslyckanden och felsatsade lördagsnätter aldrig skulle bli förlåtna.
Kören i översättning säger;
"Tack Gud för söndag morgon
Tack Gud för 3:16 (Johannes evangelium 3:16)
Och orden i rött som säger att Du blödde
Och gav Ditt liv för mig
Tack gode Gud för en kör som sjöng Och en röst som säger: "Kom tillbaka hem"
Lördagskvällen såg ut som slutet på historien
Men tack gode Gud för söndag morgon!"

Filmen Jesus Revolution handlade i stort om samma sak - hur Herren drabbar en "förlorad" hippiegeneration
med sin kärlek genom Jesus Kristus, där tusentals unga människor bytte sitt gamla liv mot ett helt nytt liv i
Jesus. En av de största väckselsefenomenen i modern tid som berörde stora delar av USA och senare även
Sverige och många andra länder. Det bildades mer än 1000 Chapel församlingar i kölvattnet av väckelsen,
eftersom många etablerade och traditionella församlingar inte var öppna för den helige Andes verk i detta
skeende. I Sverige var det däremot Pingströrelsens Lewi Pethrus som välkomnade "Jesusfolket", som man
sa på den tiden.

Så - Tack Gud för söndag morgon - tack Gud för verkligheten av Johannes evangelium 3:16 som handlar om att vår Gud älskade världen så mycket att han gav sin ende son - så att var och en som tror inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv!
Sången som Michael Cochren och hans vänner skrev finns på spotify och youtube - och många har gett sina
vittnesbörd över den tacksamhet de känner över vad Gud har gjort i deras liv. Här är några:

Otroligt mäktigt! Det är min historia. En hemsk lördagskväll - nästa morgon gick jag till kyrkan den 16 januari 2011, och Jesus bröt kedjor i mitt liv direkt. Mitt liv har aldrig varit och kommer aldrig att bli detsamma. Tack Gud för det faktum att Jesus fortfarande återlöser och
återställer trasiga och trassliga människor! Stephan Haldeman
Jag tackar Gud för söndag morgon!! I 43 år hade jag sprungit till barer och droger för att döva smärtan .. Men den söndagen befriade GUD mig från droger och alkohol och fick demonen som bodde i mig UT!! PRISA GUD HALLELUJA!! Nu återställer Gud mitt liv!!       Tera Lindsey

Jag har väntat på att detta ska komma ut! Fantastiskt vittnesbörd om Guds kärlek och trofasthet. Jag minns när min mamma kom till Kristus. Mina systrar och jag bad för henne i 3 år. Detta påminner mig om hennes historia.
  Tiffaney Holm

Söndagsmorgonen symboliserar hoppet, ljuset och friheten, eftersom det var söndagen som Jesus stod upp från det döda som en proklamation om att ondskan var besegrad och mörkret har bytts i ljus.
Därför blev söndagen "Herrens dag" - och därför firar vi varje söndag en Gudstjänst till Herrens ära, då vi får samlas
för gemenskap, tillbedjan och lovsång - och för att fortsätta proklamera Guds ord i en tid som denna.
Sök upp en kyrka på söndagen - fira Herrens dag i glädje och lovsång!